Yazmin Benz

OBS! innan du börjar läsa detta : I come in peeeace  :)

För åtta år sedan var jag ung, dum & hade en stor mun. Ibland hände det att den var för stor för mitt eget bästa. Som en gång då jag och ett par vänner hade varit på ett utedisco, smygdruckit hembränt & jäger ur små falskor som någon hade baxat från päronen. Själva discot har bleknat bort ur minnet men hemgången kommer jag sent att glömma.
Jag & en vän traskade halvlulliga påväg hemmåt när en såkallad epatraktor wromade förbi full med alundabönder som tyckte att det var ballt att ropa rasistiska grejer ut genom fönstret. Jag som på den tiden hade ett stort intresse för bråk började genast glöda och skyndade mig med att ropa något ytterst olägligt om deras mammor. Bilen tvärnitade och ur den lilla epan som såg ut att rymma 1,5 person hoppade fyra galna bönder ut och deras maskot, en dunderklumpsbrud på minst 120pannor.

Detta såg jag inte alls som ett problem då, utan snarare en utmaning.
Dom stegade hotfullt emot oss brölandes som bara de inavlade kan.
Jag kände hur adrenalinet pumpade och tänkte att "det här blir roligt".
Kränkande ord började hejvilt kastas mot varandra och till sist fick jag nog och gick till attack mot en av killarna.
Med ett psykopatiskt leende och ciggaretten i handen tog jag ett steg fram och tryckte glöden i hans ansikte.
Därefter minns jag bara att mina fötter inte nuddade marken längre och helt plötsligt låg jag platt på marken med min måltavlas flickvän över mig. The dunderklump. Hon vevade förfullt ett tag mot hår och ansikte men allt jag kunde känna var att mitt knä var fuuucked up.
Efter en stund insåg dom att jag inte kunde göra så mycket mer skada och hoppade in i epan för att wrooma tilbaka till byhålan.

Jag haltade hem glad i hågen över det actionfyllda avslutet på lördagskvällen & såg fram emot att visa min krigsskada för min mor. Kanske trodde jag att hon skulle bli stolt över sin förstfödde som vägrade ta någon skit och stod upp för sig själv?
Inte vet jag men stolt var det sista hon blev & mitt knä var i samma volym som en badboll dagen efter.
Än idag har jag problem, speciellt när jag anstränger det för mycket under gympassen.
Som för någon vecka sen efter en timmes löpning, efter det var det painkillers & kryckor för ett par dagar.

Men jag höll humöret uppe och hoppade runt, både till ica, frisören & dagis.
En sak kan jag säga er, idag är jag inte lika stolt över min stora mun den kvällen..
..but, I guess I'd deserved it.


Jag då: krigslysten galning



Jag nu: biter i det sura äpplet av ungdomens idioti.