There is always some madness in love. But there is also always some reason in madness.



Man vänjer sig snabbt märker jag. Numera blir jag sjukt rastlös av att vara alldeles ensam hemma. Lallar runt, dricker kaffe, solar på balkongen, räknar timmarna tills mina älsklingar är hemma.
Meeeen..jag vet också att ikväll när det är fullt ös här igen så kommer jag bara lääängta tills jag får min egentid igen. Hahaha


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0